Alla inlägg under augusti 2007

Av Annika - 27 augusti 2007 21:21

Sista veckan på jobbet nu då, sen är det upp tidigt på lördag morgon som gäller. Den veckan måste bara bli så bra. För sen är det opereringsdags och under tiden jag rehabiliterar så åker pärlan iväg till Asien i 6 månader.. utan mig :( Jag vill absolut inte kalla min operationsdag för slutet men efter det vet vi åtminstone inte hur förhållandet kommer se ut, tyvärr inte som idag förmodligen. Men jag tänker då kämpa för saken, om det så är det sista jag gör. Det SKA gå. Det KOMMER gå.

Vill man så kan man. Right?


Jag har bett pärlan att inte besöka mig under första dagarna på sjukhuset, jag vill inte ha honom där när jag är som sämst. Men jag ska ringa så fort jag piggnar till lite! Vill nog helst ha så lite besök som möjligt, eller det beror på hur man mår. Hur mår man Sara? Så länge jag är pigg i huvudet och bara har ont så vill jag ha folk omkring mig men om jag mår superäckligt och värdelöst brukar jag helst vilja vara ifred. Don't call me, I call you.

Men omtanken värmer verkligen nå helt otroligt.


Imorgon går mormor & morfars flyttlass till lägenheten. Fast stackarna, hantverkarna är sena med att bli klara som vanligt så de får bo på hotell tills de är klara. Jag ska hjälpa till med städning och uppackning, pappa vägrar låta mig bära massa saker eftersom han vet att jag får så ont. Uppackning it is! Det är egentligen det jag är bäst på ändå, är så förbannat svag ju =)


Imorgon vill jag att frisören ska ringa så jag kan få klippa mig lite snyggt, gillar inte att behöva gå till någon annan än min vanliga, hon är grym och jag litar på att det alltid blir snyggt. Man kan släppa lös henne med saxen.


Jag vill hinna träffa Emelie också, det känns rätt viktigt, vi får se när vi hinner pressa in det =)


Over and out,

Annika



Av Annika - 23 augusti 2007 22:08

Jag är tömd på energi, min energi går på sparlåga, verkligen. Allt som jag går och funderar på hela tiden som ska lösas. Alla samtal till försäkringskassan, försäkringen, frisören m.m Men förhoppningsvis är det snart över, jag hoppas på det!

 Jag gillar inte att gå på sparlåga, jag gillar att skina som en solstråle ;)


Jag kan inte få nog av att berätta hur mycket jag älskar världens bästa pojkvän. Så glad att jag har honom. Vet inte vad jag skulle gjort annars.

Världens största stöd och hur underbar som helst. Och omtänksam såklart ;)

Jag är mer kär nu än vid nyförälskelsen till och med, god damn it. 


Vi har bokat in en resa tillsammans. Till Mallorca, det ska bli hur mysigt som helst. Jag är glad att jag också får åka på resa med pärlan. Över din födelsedag också, det blir spännande för dig ;) 1 september åker vi iväg, så är vi hemma till 8 september, då har jag några dagar på mig innan jag läggs in på sjukhuset. Kanon med lite semester innan det, lite sol och värme.


Idag har jag bara jobbat och ringt samtal hela dagen, men jag mår ändå rätt bra just nu. Nöjd med att jag löste det senaste problemmet på nån halvtimme, sparlågan är god ändå :) Det kanske är en sån där lågenergilampa som räcker i evigheter. Mycket bra.


Nu är jag trött och klockan är faktiskt lite för en gångs skull så jag ska passa på att hoppa i säng, då får jag träffa älsklingen snabbare också!


Godnattkramar från,

Annika




Av Annika - 20 augusti 2007 22:02

10.00 skulle jag vara på Löwenströmska idag för att träffa kirurgerna, narkosläkare och ta alla tester m.m inför operationen.

Mamma följde med som stöd och för att hon också ville höra om allting.

Eftersom det tar nästan en timme till sjukhuset och vi skulle åka i rusningstrafi kså fick vi åka klockan 8. Vi kom dit 9.25, 35 minuter för tidigt!

Sedan är Björn, min kirurg, försenad. FÖrst 10.25 dyker han upp. Som att jag inte redan mår dåligt, efter en timmes väntan i väntrummet var pulsen extremt hög. Björn berättade lite om hur operationen kommer att genomföras, hur jag mår efteråt och varför jag kommer att ha ont.

Jag har inga som helst restriktioner när jag väl åker hem från sjukhuset, jag får jogga bara en vecka efteråt om jag vill, slå kullerbyttor också. Däremot lär jag inte göra det..

Men det lät ändå väldigt positivt. Tack vare att jag inte ska göra den operationen som innebär att jag måste bära korsett så kommer jag var mycket rörligare och ha det lättare under första året. Redan när jag lämnar sjukhuset ska jag tydligen kunna ta mig upp för trappor. Kanon!

Narkosläkaren sa även att jag hamnat i händerna på extremt kompetenta ryggkirurger, de absolut bästa. Om hans egna döttrar skulle behöva operera ryggen så skulle han ha valt dom.

Sedan fick jag se avdelningen där jag ska ligga, det var faktiskt riktig fint och sköterskan var jättetrevlig. Jag får troligtvis ett eget rum med tv och video.

Sist men inte minst.. blodprov! Jag är totalt jävla förbannat galen livrädd för allt dom har med blod, vassa saker i kroppen, kroppen, blodprover och annat sjukhusgrejs. Att veta att jag skulle behöva genomföra ett blodprov förstörde hela min dag. Jag gick in till sköterskan, hon sa lyckligt "Kom in så ska jag sticka dig".. sen såg hon min rädda uppsyn. Jag berättade att jag var livrädd och då bad hon mig att tänka på min favoriträtt, när hon stoppade in nålen skulle jag sedan tänka att jag åt den samtidigt som jag skulle andas djupt. Jag kände mig som ett barn men det är skitsamma, jag är räddare för det där är nästan alla barn (barn är modiga varelser!).

Självklart kunde jag inte tänka på nån maträtt, och glömde andas gjorde jag också. Hon fick be mig komma ihåg att andas också haha.

Min enda tanke var "TA UT NÅLEN, VAR KLAR, KVINNA!", till slut var hon klar, det var verkligen på tiden. det var precis lika illa som jag alltid föreställt mig. De flesta skulle nog tycka att jag avr världens löjligaste men det här är verkligen en rädsla som är riktigt djup, jag blir helt svag och konstig i hela kroppen bara någon säger ordet blodprov.

Men, JAG KLARADE DET! och jag ska klara allt framöver, absolut.


23 dagar innan operation


Av Annika - 16 augusti 2007 18:26

Sitter här hos pojkvännen nu, ensam. Älsklingen och Oliver ska snart komma med mat, dom är sena och jag är hungrig! Kom igen grabbar, move it!

Fick veta att jag enbart kommer att göra skitgöra på jobbet nästa vecka, jag blev verkligen sugen på att få dit. JAg ska väl inte straffas för att inte min chef kan planera och sköta sitt jobb. Han hade inte tänkt på att det inte fanns något ledigt rum till mig denna veckan och datorn behöver man ju för att kunna jobba. Så då hittade han på något riktigt tråkigt åt mig som jag inte behövde dator till. Tack, jag känner mig behövd.


Jag är verkligen besviken att resan inte blir av, första dagen var jag grymt besviken. Det var det enda jag såg framemot på ett helt år ju! Hösten lär bli gråare än vanligt minst sagt. Ryggoperationen och allt arbete därtill och så åker älsklingen iväg. USch. Det är riktigt tungt.

Nu har jag smält att resan inte blir av men jag är fortfarande besviken på Emelie, riktigt risigt gjort faktiskt.


Nog med gnäll!

Kvällen blir bra, imorgon blir nog bra. Lördag ska jag hjälpa mormor&morfar att flytta, det är det minsta jag kan göra för dom!

På söndag blir det Gröna Lund, men fritt fall åker jag bara inte ;) Never ever!


Nää, nu kommer grabbarna snart så jag ska städa upp lite här.

Ta hand om er allihopa!

Av Annika - 15 augusti 2007 21:08

Det började med en extrem stelhet i ryggen, som snabbt övergick till att inte kunna böja ryggen framåt överhuvudtaget, bakåt går någesånär.

Jag började sedan få ont när jag hoppade mycket eller sprang, även om jag promenerade längre sträckor. Detta blev sedan värre och värre och idagsläget och sen ett bra tag tillbaka kan jag absolut inte motionera på något vis. Kortare promenad kan fungera men jag blir extremt tung i ryggen efteråt.

Den som inte har besvär med ryggen tänker väldigt sällan på hur otroligt mycket man använder den till. Plötsligt blev det jättejobbigt att ta bort sminket eftersom jag har problem att luta mig över handfatet. Jag får ofta avstå från olika aktiviteter eftersom jag inte kan, eller får ont av dem.

Efter att ha legat ner i säng eller soffa, blir jag så otroligt stel så jag knappt kan byta ställning om natten, det tar på krafterna att byta ställning från att ligga på rygg till på sidan. Att dessutom försöka komma upp ur sängen sen tar ett bra tag.


Men värst av allt är garanterat strålningarna, ischias. Hela ryggen, rumpan och hela benen ända ut i tårna. Förut var det varje natt, helt oundvikligt.. fruktansvärt, frustrerande. Man vet inte vart man ska ta vägen. Gå, stå, sitta, ligga, ingenting hjälper! Nu för tiden får jag dem på morgonen, ett tag efter att jag stigit upp. Hemskt..

De starka smärtstillande tabletterna hjälper inte ett dugg.



Av Annika - 15 augusti 2007 20:20

Min diagnos Spondylolisthes är idag en stor del av mitt liv, tyvärr.

Men hur började allt egentligen? Och vad är spondylolisthes?


Kort och sammanfattat så innebär spondylolisthes att det är en kota i ryggraden L4/L5 eller L5/S1 som glidit ur ryggraden och därmed skapar diverse olika problem. Detta är ingenting man själv kan styra över och det drabbar oftast äldre människor.

Uppenbarligen är vi några stycken som är unga när vi drabbas, tydligen växer det då fram under puberteten.


För mig började det när jag var 16 år. Det var året då jag började gymnasiet. Jag hade haft en tråkig sommar då jag suttit mycket inomhus framför dator och tv. På hösten då skolan började upptäckte jag hur otroligt stel jag var i ryggen, jag kunde ju knappt böja på den alls!

Jag trodde detta var till följd av allt stillasittande så jag började försöka mjukgöra ryggen genom olika stretch och töjövningar tills mina kära vänner sa till mig att det där minsann inte var någon normal stelhet. Det kunde omöjligt bero på enbart stillasittande. Dessutom såg de den redan då utstickande kotan i min ländrygg och kopplade ihop detta med stelheten.

Jag är fortfarande så otroligt tacksam mot dem för att de övertalade mig att uppsöka en läkare om saken.


I februari 2005 besökte jag min husläkare på vårdcentralen. Han skickade mig genast på en röntgen och en remiss till södersjukhuset. Redan då fick jag min diagnos: Spondylolisthes. Jag visste då inte riktigt vad detta innebar. Just då innebar det bara en "knöl" som sticker ut i ryggen och att jag inte kunde böja min rygg framåt det minsta.


Kötiden till SÖS var lång bara för att få komma dit första gången. Under tiden besökte jag därför Hans Bäck, en privatortoped, i april. Han hade ett samarbete med några ryggkirurger men sa att de inte ville operera förrän jag fick domningar och strålningar i benen. Det lät otäckt, tur att jag inte hade det!


I oktober fick jag komma till ortopeden på SÖS. Han var värdelös, har jag förstått ännu bättre nu i efterhand. Han kunde inte förklara min diagnos utan skickade bara iväg mig till en sjukgymnast. Magnetröntgen fick jag också göra. Om inte sjukgymnastiken hjälpte skulle jag komma tillbaka. Klart den inte hjälpte, vältränad mage och rygg fick jag men inte tusan hjälpte det mig med besvären. Ända sedan början har mina besvär ökat och ökat i antalet och grad.


Jag fick komma tillbaka först ett halvår senare. Då tyckte han det var dags att ta till operation som lösning. Han gav mig två urusla alternativ på operationer som jag själv, trots att jag inte alls är något kunnig, skulle välja mellan. Antingen skulle han sätta tillbaka min kota helt, vilket var EXTREMT riskfyllt eller så skulle han steloperera det som det var, vilket skulle innebära att ryggen aldrig skulle bli bättre, den skulle stanna kvar i det nuvarande läget. Ingen av alternativen var egentligen något jag ville göra men jag ställdes i en ny kö för en steloperation.


Efter några månader i kön kände jag att jag verkligen saknade förtroende för denna ortoped som knappt verkade veta vad han höll på med. Han erkände själv att han inte genomförde ryggoperationen så ofta men han kunde "ge det ett försök"... Nej tack! Jag återvände därför till privatortopeden dels för att jag ville ha en "second opinion" och dels för att jag nu fått intensiva strålningar och domningar i benen, framförallt under hela nätterna.


När han hörde om mina strålningar och SÖdersjukhusets galna förslag om operation så skickade han genast en remiss till Björn Branth som han själv ansåg vara Sveriges bästa ryggkirurg. Jag fick till och med gå före i kön, för en gångs skull. Björn Branth är överläkare i ryggkirurgi och jobbar på Sthlm Spine Center i Upplands Väsby. Han och en kollega har själva öppnat kliniken som är specialiserad på ett fåtal ryggdiagnoser.

Och nog tusan var han bra alltid! Vilke skillnad mot den inkompetenta ortopeden på SÖS. Den här killen visste vad han snackade om!

Mina röntgenbilder som jag hade med mig fungerade inte och ändå kunde han precis ge mig en förklaring på alltihopa. Vad diagnosen innebar, varför jag hade ont och hur en operation skulle genomföras. Inga jäkla dumma val till mig om två värdelösa operationer inte. Operationen skulle genomföras som en blandning av de andra två. Man skulle sätta tillbaka kotan så långt det går utan att risken blir för stor och sedan steloperera den där.


Sedan i oktober har jag stått i kö hos dom. 31 januari fick jag operationstid på SÖS, jag tackade såklart nej. Visst väntan är jobbig och besvären förjävliga men bättre att lida lite till än att låta fel person sticka kniven i mig och kanske avgöra mitt liv.

17 april fick jag min operationstid på Spine Center men jag avr tvungen att säga nej. Det var bara 1½ månad kvar på gymnasiet.. sedan skulle jag ta studenten. Det kunde jag bara inte missa!


Så operationen blev uppskjuten till efter sommaren, 4 september. Men nej ändrat igen! Min kirurg ville operera med en speciell professor och specialist och slutgiltigt datum är nu 13 september 2007.


Sedan den 19 juli är jag även sjukskriven till 50 %, besvären på morgonen blev förjävliga. Jag hade ångest varenda kväll för att jag visste vad jag skulle behöva plåga mig igenom på morgonen. Jag ringde min husläkare om detta och efter 3 år så mindes han fortfarande min rygg, tydligen var den ganska extrem.. nämen, säger du det?  

Besök inför operationen med alla tester sker på måndag, den 20e. Hjälp det är läskigt nära nu..

Tidigare månad - Senare månad

Presentation

Omröstning

Hur hittade du till min blogg?
 Genom att jag nämnde den
 Via en sökmotor
 Via en länk/någon annans blogg
 Via bloggagratis
 Annat sätt

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<<
Augusti 2007 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards