På förmiddagen hade jag och fredrik en del allvarliga samtal om hur vi ska göra då han åker iväg till Asien. Trots att vi redan pratat om det tusentals gånger så lyckas det alltid komma upp igen, det tycks vara oundvikligt.

Till middagen gjorde jag nog det härligaste framsteget hittills.

Jag satt ner vid matbordet(!) och åt min mat i lugn och ro utan några som helst problem. Efter det satt jag i soffan utan några som helst problem och efter så satt jag framför datorn i flera timmar utan några som helst problem.

Inte några som helst problem med sittandet denna dag alltså =)

Mitt nästa stora mål är att komma ut på korta promenader. Och då menar jag längre än ut till brevlådan som hittills är mitt längsta äventyr.

17 dagar efter operation

Idag kom älsklingen hit. Vi firade vår halvårsdag.

Han överraskade mig verkligen genom att ge mig en present. Jag som inte ens tänkt tanken, i och för sig så har jag inte varit ute i den riktiga världen på ett bra tag heller.

Jag fick hursomhelst det finaste halsband jag någonsin fått. En fin guldkedja med ett guldhjärta med små diamanter på. Jag trodde han slagit i huvudet som köpt en så dyr och fin present, men lycklig var jag =)

Tack älskling!

I övrigt så hände inget speciellt denna dag, vi skrattade och umgicks.

Han påminde mig om vilka framsteg jag gjort sen jag gick där på sjukhuset med mitt stödbord bara för att orka gå till toaletten.

Och han har rätt.

16 dagar efter operation

Idag har jag gjort framsteg igen, yeey!

Istället för att slänga in något i micron och sedan lägga mig i soffan och vila under tiden så kokade jag idag upp vatten och gjorde tortellini.

Det betyder att jag var uppe en bra stund. När jag ändå var i köket så passade jag på att provsitta en av köksstolarna som jag brukar ha i duschen när jag duschar och upptäckte att de var jätteobekväma för min rygg.

Jag fick idén att pröva på att stå upp i duschen eftersom jag nu är bättre på det.

Överhuvudtaget så har jag gjort en hel del framsteg sen jag kom hem från sjukhuset även om jag varit dålig på att upptäcka dem. Det är svårt när allt sker successivt och inte över en natt.

 Men jag både sitter, går och står bättre och längre stunder nu. Förut kunde jag knappt stå still eller sitta alls. Dessutom är smärtan i benhinnorna borta nu. MItt besvär sitter fortfarande i framförallt vänsterfot som är lite läskig.

På kvällen provade jag att duscha stående och det var sån skillnad!

Det gick faktiskt jättebra, nästan som förut. Det var verkligen en lättnad att kunna duscha utan större problem.

15 dagar efter operation

Jag var ensam idag också. Det blev en micrad pizza till lunch.

Jag låg och pratade i telefon med Fredrik när glassbilen kom förbi och jag blev väldigt sugen på glass. Jag pallrade mig ut dit och handlade. Det gick bra!

Jag åt därnere med mamma och pappa för första gången, fast jag låg ner i soffan. Tänk vad som händer när man blir lite handikappad.

Pappa hade köpt tacos och min första tanke var "ååh det som är så jobbigt att äta"  istället för att det är gott som jag normalt skulle tänkt.

14 dagar efter operation

Första dagen utan "barnvakt", jag övertygade mina föräldrar om att jag faktiskt kan klara mig själv. Visst jag kan inte vara upp speciellt långa stunder men jag kan slänga in något i micron och vila under tiden.

Precis så gjorde jag. Det blev en paj till lunch.

Jag känner inte av några förbättringar alls sedan i torsdags då jag hade en suverän dag med framsteg. Egentligen är framstegen där bara det att de sker så långsamt så jag inte uppmärksammar det omedelbart.

Benhinnorna värker fortfarande vilket gör att jag inte kan vara uppe pga. det. Mamma hjälper mig att ta på tigerbalsam på benen för att hjälpa.

På eftermiddagen kommer sedan älsklingen. Det var bra och mysigt även om hans stundande resa spökar en hel del.

13 dagar efter operation

Jag vaknar efter 11 h denna gång och är ändå fortfarande trött, helt otroligt men rätt skönt!

Det är första gången utan morfin men jag känner absolut ingen skillnad. Faktiskt så har jag konstigt nog inte haft ont i ryggen sedan operationen, inte ens dagen efter. Det är mina ben som jävlas, om det inte vore för dom skulle jag vara långt fram i min rehab nu!

Emelie och Johanna kom förbi vid lunch och hade tagit med sig pizza, enligt önskemål, till mig! Såå gott :)

Vi satt mest och snackade, uppdaterade varandra om våra liv. Studentens baksida, man ses inte längra varje dag i skolan och hörs av mer sällan.

Johanna åkte hem medan Emelie stannade. Hon var snäll nog och hjälpte mgi med att raka benen, jag kände mig som en björn. Den dag jag kan göra såna saker själv då vet jag att jag snart är bra.

Jag ringde till vårdcentralen och bokade en tid för att plocka bort mina stygn, nästa tisdag blir det. Det blir intressant, har inte sett ärret än ju. Fast jag vet att det inte är längre än 10 cm och det är bra mkt bättre än väntat.

Jag ringde Folksam och undrade hur det går för dom med min ersättning och invaliditetsgrad. Jag kan få ut en väldig massa pengar från försäkringen om de bara godkänner min diagnos som en sjukdom och inte som en medfödd kroppsskada. Men nekar de så kommer jag att överklaga med hänvisning till vad min läkare sa: "Annika du har haft otur, precis som att vissa har anlag för att lätt bryta ben så har du anlag för en dålig rygg" och om någon bryter benet så får de ut det på försäkringen minsann, då borde samma sak gälla mig.

När jag ska sova märker jag en skillnad med att inte ta morfin längre, jag somnar inte lika lätt.

12 dagar efter operation

Jag vaknade klockan 11.45 efter att ha sovit i 13 timmar! Det är helt otroligt vad morfin kan göra med kroppen. Men idag är sista dagen med morfin, imorgon blir det enbart Citodon och Lyrica för pencillinet är också avklarat.

Skönt, 3 tabletter morgon och kväll, och 4 på dagen. 10 tabletter istället för 18.

Sedan kommer farmor för att se till att jag får någon lunch. Hon har stekt pannkakor, mums! För att hjälpa min gäst så gick jag upp en hel del. Hjälpte till att duka och hämta posten. Det var underbart att känna friskt luft för första gången på nästan två veckor!

Efter lunch kom Johanna förbi, det var kul. Jag har inte träffat henne på länge. Alla är så gulliga, hjälper mig med allt jag inte kan utan att jag ens behöver säga något. Tack.

När Johanna har gått så kommer farmor upp och gör mig sällskap och säger att hon tänker stanna tills dessa att pappa kommer hem från jobbet.

Jag har inte hjärta att säga att jag helst vill vara själv ett tag.

Alla är så otroligt omtänksamma men jag orkar helt enkelt inte ha folk så nära inpå hela tiden.

På kvällen fick jag ont i båda mina benhinnor, speciellt den högra. NEJ, det sista jag behöver är mer ont i benen och eventuellt benhinneinflammation för att jag belastat fel när jag går.

På kvällen prövar jag mig på en dusch igen, tyvärr är det exakt samma helvete som förra gången. Ren smärta och riktigt plågsamt.

Hela mina ben börjar flagna.. Jag antar att det inte är någon hit att åka till Mallorca och sola som en galning och sedan duscha med extremt uttorkande Hibiscrub på sjukhuset och inte smörja in sig på nån vecka.

Tur att jag inte hade så mycket brun färg på benen ändå.

11 dagar efter operation

Älsklingen åker hem på förmiddagen.

Efter det gör jag inte mycket alls. Mest tv och sömn hela dagen.

10 dagar efter operation