Humöret är uppe igen, vilket det var redan någon timme efter förra inlägget. Jag är verkligen kortsint (om ordet ens existerar) och rätt var det är så går mitt dåliga humör ofta över till ett lugnare och bättre.

Ibland ger livet en prövningar, helt klart.

Sjukgymnastiken gick inget vidare. Min rygg är inte bra, strålningarna försvann inte ens under hela mitt över en timmes långa träningspass.

De var borta i någon timme men så fort jag reste mig upp förut så kom de tillbaka.

Ryggen är sämre än på mycket länge.. Jag håller varenda tumme.

Framförallt så är det nog mest påfrestande psykiskt egentligen att få ett sådant otroligt bakslag. Jag är inte den som gillar att bara ligga i sängen, jag bangar aldrig för att göra saker, och nu blir man begränsad. Fan också.

Med allt annat jävligt som hänt idag så mår jag riktigt uruselt, minst inte när jag senast mått såhär.

Jag försöker fokusera och se fram emot Kalifornienresan, överlycklig egentligen att jag har den, den kan distrahera mig lite från allt det andra.

Vem vet, när jag som minst tänker på ryggen när jag är därborta så kanske problemen slutar, det brukar ju kunna gå till så om man har tur.

Nu ska jag försöka rycka upp mig lite.

Min rygg är inte min vän. Jag vill att den ska vara min vän men den vill inte vara min. Vi har samarbetssvårigheter och när ryggen är sur, då är den sur.

Senaste dagarna så har ryggen varit sur mycket, så mycket så den sänder ut riktigt elaka vibbar i benen mest hela tiden.

Jag har blivit arg, sagt ifrån och försökt få den att bli på bättre humör men tydligen är ryggen långsint.

Jag håller varje tumme jag har för att jag åtminstone ska slippa en sur rygg på mina långa flygresor, annars vet jag inte vad jag tar mig till.

Att vara utomlands eller inte spelar ingen roll däremot. Ryggen är densamma om jag befinner mig i Los Angeles, Bangkok eller hemme i Stockholm.

I fredags var det girls night out, nästan. Först åt vi ute på Sonjas Grek, supergod mat och till och med drickbart vin. Efter det så gick vi vidare till Söderhof där de spelade väldigt bra musik á la 80/90-tal. Vi skojade om att Spice Girls borde spelats och jovisst innan vi lämnade stället hade vi hört både "Wannabe" med Spice Girls och "Mm Bop" med Hanson. Lovely.

Vid midnatt gick jag och Emelie vidare till K15 medan Maria kastade in handduken. Väl där så träffade vi på Alex och hans kompis som vi umgicks med resten av kvällen. En bra kväll och en smörig dörrvakt haha.

"URsäkta, kan inte du sluta söta dig sådär mycket?"

"Har du en flytväst? Jag håller på att drunkna i dina ögon"

Yeah yeah ;)

I väntan på sista nattbussen vid 03.30-tiden stötte jag på världens fullaste tonåring med tom blick. Eftersom hennes risiga sk. kompisar inte tycktes bry sig om att ta hand om henne när hon vinglade ut i vägen och la sig där så fick jag rycka in. Vissa är verkligen omgiven av "äkta" vänner, jag kan inte ens förstå hur man inte kan ta hand om sin egen vän när man går ut tillsammans. Självklart har hon satt sig i sitsen att bli så korkat packad helt själv men det hör inte riktigt till.

Det spelar inte ens någon roll om det är en vän till mig, jag tänker inte se på när någon däckar mitt på vägen.

Hon kvicknade i alla fall till och jag tror och hoppas att hon kom hem ordentligt. Jag vet vem hon är och tyvärr är det inte första gången jag tagit hand om tjejen. Slutet gott, allting gott.

Vi skulle ha gått ut igår kväll också men kände oss trött så vi bestämde oss för att stanna hemma i soffan.

Imorgon börjar sjukgymnastiken igen, jag längtar till gymmet!

Det är så mycket lättare att ha disciplin där, där tar jag verkligen i och slarvar inte det minsta med träningsprogrammet medan hemmaprogrammet blir lite halvordentligt. En övning där och så en annan där.

Nu när ryggen strular så mycket ligger jag helst i sängen halva/hela dagen och träningen blir jobbig att genomföra men jag gör mitt bästa.

16½ vecka efter operation.

Idag har ryggen då inte varit snäll, strålningarna som brukar försvinna någorlunda snabbt höll i sig ända fram till sen eftermiddag.

Då tänkte jag "Ahaa, jag har varit på tok för lat och rört på mig för lite" varpå jag sätter mig och trampar på träningscykeln i några kilometer.

Tyvärr så hjälpte inte det heller, strålningarna höll i sig och ryggen blev till och med stel och jäklig.

Inga goda tecken alls att det går åt det hållet, hoppas det blir nedförsbacke igen snart!

Även om det är otroligt frustrerande att smärtan vägrar släppa och ryggen vägrar ge med sig (nu är ju besvären i princip som innan operation) så känns det ändå som att man vant sig på något vis, man kan inte låta det helt sänka en för då skulle man inte orka med livet.

Det är bara att kämpa på så gott man kan och fortsätta tro att det här är en svacka som jag kommer att ta mig ur med gott resultat!

Ibland blir jag nedslagen dock. Till exempel häromdagen när jag funderade på vad jag ska ta och söka för jobb när jag kommer hem från Asien.

Jag är ganska begränsad känner jag, jag får nog hålla mig till kontorsjobb resten av livet, annat blir för påfrestande. Jag funderade på ett jobb i butik/mataffär men att bära kartonger och lasta upp varor på hyllorna kommer vara extremt påfrestande speciellt med tanke på att ryggen inte går att böja. Tråkigt.. om ryggen bara kunde ta och släppa sin försvarsmekanism så jag åtminstone kan få böja min rygg, den funktionsnedsättningen förstör massor! Lite smärta kan man leva med ibland..

Nu ska jag ta och sussa.

Godnatt!

16 veckor efter operation.

Jag har otrolig resfeber, mina resor är mitt liv just nu och allt som kretsar i mitt huvud. Antagligen blir det extra starkt eftersom att jag gått hemma så mycket senaste halvåret plus att Kalifornien är ett ställe som jag velat se sen jag var liten (fantiserade till och med om att jag var adopterad därifrån, haha!) och i Asien finns ju Fredrik, så kan man annat än längta?

Ryggen däremot gör mig lite fundersam. Den knasar sig mer och mer, jag hoppas dock att det är en av de svackor som läkaren pratade om att jag skulle ha under hela första året dvs. något som går över med tiden.

Strålningarna imorse var inte snälla, precis som innan operationen fick jag lägga mig och vila mellan varje grej jag gjorde och återigen så är jag ibland stel och tung i ryggen efter att jag suttit eller legat ner länge.

Jag har införskaffat skyddstejp som jag ska ha över ärret när jag vistas i solen därnere i värmen.

Imorgon ska jag ta och ringa min chef och höra efter om det eventuellt finns något vikariat eller fast anställning att erbjuda mig när jag kommit hem från resorna. Annars blir det till att söka annat jobb!

Ha en bra start på 2008!

ca 16 veckor efter operation