Ja, uppdateringen halkar jag efter med.

Livet med två personer på 26 kvadratmeter fortsätter. Jag skulle vilja säga att det funkar, många rynkar självklart på näsan.

Det är tillfälligt, i längden skulle det bli allt för tufft givetvis. Det tokiga är att det verkligen inte finns ett enda rum att gå undan till.

Fredriks kompisar är över och de vill vara i enrum, ja vad gör man?

Dom sitter ute på balkongen. Vilken tur att jag köpt så snygga möbler dit då ;) Det behövs som ett extra rum. Förhoppningsvis kan vi snart börja titta på tvåor. Problemet är bara att jag kommer att plugga sen.

Vi vill köpa oss en bostadsrätt. Jag får inga lån eftersom jag inte är fast anställd o det är ingen idé att bli det heller eftersom jag tnkte sätta igång med plugget.

Förhoppningsvis löser det sig på ett eller annat sätt, det tror jag nog.

Vad gör folk som delar lägenhet egentligen? Äger 50/50? Eller äger någon lägenheten medan den andra är inneboende och delar på utgifterna?

Ingen aning om hur andra gör egentligen. Vore intressant att få inblick i.

Sen finns det ju hyresrätt såklart men varken jag eller fredrik tror riktigt på det. En bostadsrätt är en investering.

Så vad har jag gjort i veckan?

Inte mycket egentligen, det har varit en vanlig arbetsvecka. Jobbet är verkligen intressant måste jag säga. Varje dag pratar jag med hur mycket trevliga (eller knäppa!) människor som helst och för det mesta kan jag lyckas hjälpa dom. Alla möjliga olika stories får man höra.

Däremot är det aldrig lockande att stiga upp 06.00 varje morgon och sen stupa i säng varenda kväll, helt ocharmigt. Imorgon är det fredag!

Ryggen gör mig glad, jag har knappt ont alls. Ibland strålar det och sträcker men när man vet att man haft det mycket värre så är det inget man störs märkbart av. Problematiken är bara den att den mår bra just nu just därför att jag inte tränar någonting, jag har helt lagt ner min träning.

MEN, jag måste ju egentligen träna, tror jag. Sjukgymnasten har aldrig kunnat svara på hur länge det är meningen att jag ska genomföra sjukgymnastiken men det blir så svårt när ryggen gör ont av träningen och när jag håller mig lugn så mår ryggen bra. Gissa vad man väljer?!

Nästa helg ska jag, pärlan och kompisar dra på en partykryssning till Tallinn. Båten är abonnerad för party dygnet runt. Jag vet inte om jag är så taggad på att ramla in dundertrött på måndagen tröttare än på fredagen men det får bli så =) Direkt efter kryssningen ska jag och Pärlan gå på träningslandskamp på Råsunda. Sverige - Ukraina 1 juni.

Helgen efter det så blir det säsongspremiär för landet. Då ska vi ut till universums mysigaste ställe igen, gud vad jag längtat! Jag hoppas på samma kanonväder som förra sommaren när vi var därute!

Jag måste bara få gnälla lite. Ibland är det inte roligt att vara beroende av Stockholms kollektivtrafik. Igår skulle jag och Fredrik tills hans moster för födelsedagsfirande. Jag blir lite sen på jobb men inser att jag kommer att hinna med pendeltåget ifall jag skyndade mig (vilket jag alltid måste göra eftersom jag alltid är i sista-minuten till bussar m.m) Vid medborgarplatsen stängs tunnelbanedörrarna och sen står vi stilla, väldigt stilla och väldigt länge. Vagnfel. Tåget börjar rulla igen men i Slussen släcks det ner och tas ur kraft. Jag kastar mig över till röda linjen och tar mig till centralen. Jag anländer 2 minuter efter att tåget lämnat perrongen.

Imorse kom jag till centralen lite tidigare än vanligt, går ner till tunnelbanan och Gröna linjen har då strömavbrott mellan Odenplan och centralen. Jag hoppade istället på röda linjen för att ta mig till slussen o därifrån ta gröna linjen alt. buss. "Nästa station Östermalmstorg". Yes jag hade haft för bråttom och åkt röda linjen åt motsatt håll. Hoppa av, byt tåg och åk tillbaka. Byta tåg till gröna linjen i slussen. Överstressad och i egna tankar vaknar jag upp när dörrarna i Skanstull går igen. SHIT! det är inte sant. Jag missade att gå av. KOmmer till Gullmarsplan, går upp och byter perrong och åker tillbaka. En kanonstart! Jag har mig själv att skylla där.

På eftermiddagen dog vårt pendeltåg redan på första stationen och vi fick snällt gå av och vänta på nästa.

Jag älskar tåg!

Eftersom pärlan har fullt upp med annat så ska jag nog passa på att sova tidigt. Disken är redan avklarad och städningen likaså.

Eller se röstningen i ESC? Heja Sverige!

I fredags passade vi på att röja upp lite i lägenheten och åkte och storhandlade. Vi ska börja bli duktigare med matvanor och matlagningen.

Jag lagade Flygande Jakob, lyckades ganska bra men det blev inte riktigt som mammas, nästan!

På kvällen kom Chrille och Camil över på några öl och sedan gick vi upp till Camil för att kolla på ishockeyn, jag sov nästan hela matchen, vaknade bara upp så fort det blev mål. 5-4 till Kanada aja, det var inte oväntat.

Igår sov vi ut och sen åkte jag hem (eller vad är hem?!) till Värmdö eftersom jag lovat att närvara på Emils 20-årsfest. Det blev snabbt iväg eftersom jag skulle vara där innan och hjälpa Mickis med middagen. I all hast råkade jag sätta mig på fel buss i centrum.. precis när jag pustade ut och insåg att jag skulle vara hemma om 5 minuter så svänger bussen åt motsatt håll och kvar i centrum stod den rätta bussen som jag borde suttit på.

Jag fick hoppa av uppe i Höjdhagen och gå hem.. en promenad på 30 minuter vilket iofs är välbehövlig motion men inte riktigt vad jag ahde inplanerat i min tajta tidsplanering. Snabb dusch, ombyte och iväg med nästa bussar.

Till middagen fixade vi potatisgratäng och grillade fläskfilé och kycklingfilé.

Hör och häpna, vi tjejer fixade grillandet! Konstigt det där att tjejer ofta lagar mat i övrigt men just grillande-biten har männen tagit för sig av. Inte mig emot!

Till efterrätt blev det bär och frukt att doppa i vit, mörk eller ljus choklad! Mums.

Det var kul att träffa Jeppe och Erik, det var ett år sen sist! Dom var sig exakt lika. Otroligt rappa i käften! Jag mindes varför man hade så roligt i skolan.

Det blev ändå en rätt tidig kväll. Killarna drog vidare in till krogen och tjejerna la ner kvällen.

Jag åkte hem till ett tomt hus men det var väldigt skönt!

Idag åkte jag tillbaka till lägenheten.

Äntligen har jag lite tid att uppdatera bloggen efter nästan 2 veckors uppehåll.

Pärlan är ju hemma och vi har haft det fullt upp, första stunden som jag sitter själv framför en dator nu.

Det första dagarna som jag trodde skulle bli helt underbara blev lite av en besvikelse, allt var inte som vanligt. Fredrik har varit borta ett halvår och det tog ett tag att vänja sig vid att ha sina vänner, familj och flickvän runt omkring sig igen. Jag som hade längtat så.

Efter dom första dagarna vände det och nu är det nästan som vanligt igen som tur är.

Jag älskar att vara tillbaka i Kallhäll, här händer det saker jämt. Aldrig behöver man gå hemma med tristess. Snarare tvärtom, här har man inte ens tid för 10 minuters uppdatering av bloggen :)

Idag har jag tagit ledigt från jobbigt. Jag har 20 dagar att ta ut innan vikariatet tar slut vid årsskiftet och eftersom jag inte tänkt ta ut någon längre sammanhängande semester så plockar jag ut dagar lite då och då, riktigt skönt!

Eftersom jag fyllt 20 nu så kommer jag numera in på Casino Cosmopol och jag och pärlan åkte dit igår för lite spel.

Det mesta jag någonsin vunnit på något spel är 75 kr och jag är aldrig ens i närheten av något annat så jag hade inga höga förväntningar direkt.

Mycket rikigt jag matade in pengar i apparaterna och tryckte på knappar och sen var pengarna borta, kul..

Fredrik däremot vann lite grann på varenda knapptryckning och kunde spela massor. Första gången vann han 550 kr, andra gången 470 kr och sista gången rasslade det till ordentligt; 2300 kr! Då valde vi att gå hem. För honom blev det en riktigt bra kväll på Cosmopol.

Jobbet går också jättebra och är mycket roligare nu när jag sitter i telefon med kunderna. Tiden går fortare och det är mycket roligare. Man pratar med trevliga människor eller riktigt knäppa typer och för höra massor av olika historier.

Livet tickar på helt enkelt och det är helt otroligt hur annorlunda det är nu mot för 3-4 veckor sen när jag låg hemma och inte gjorde någonting.

Gött!

Jag ska försöka få mig lite mer tid för mig själv ibland för lite småplock som bloggen bara :)

Ha dete!

Jag har egentligen inte tid att blogga men jag gör det ändå.

Jag hoppas ni har överseende med den värdelösa uppdateringen.

Pärlan är hemma nu, jag har annat för mig.

2 pers på 26 kvm! '

 Längre uppdatering vid senare tillfälle, nu börjar fredagskvällen!

Trevlig helg :)

Jag fick ett intressant inlägg till bloggen igår som jag skulle vilja bemöta.

"Du ska vara jävligt glad över din rygg! Du är ute och reser, jobbar och gör saker. För vissa vore det en dröm att kunna göra sånt! Vissa kan faktiskt inte ens komma ut ur huset pga fruktansvärda smärtor. Kan inte ens röra benen längre. Snacka om att du bara tycker synt om dig själv..patetiskt"

Signatur "Hur har du mage att klaga?"

Jag ÄR överlycklig att jag både lever och går, det lovar jag. Med tanke på att det var extremt nära att jag inte kunnat varken eller. Jag ÄR överlycklig att jag lyckades genomföra en riktigt bra resa och att jag nu kan arbeta. Jag får ha ont och kämpa varje dag, och jag har kämpat för att komma dit idag men nu är jag lycklig att jag klarar att leva ett normalt liv. Det är jag tacksam för.

Det finns alltid folk här i världen som har det mycket värre än vad man själv har, det är jag fullt medveten om. Fortfarande, man måste få ha rätten att klaga när man har det ont och jävligt. Ibland måste man få ha rätten att må dåligt.

Det finns miljarder människor i världen som har det jobbigare än mig, som gärna säkert skulle byta plats med mig trots min rygg. Det är jag också medveten om.

Det är fortfarande så att jag är 20 år gammal och fått genomgå och kämpa betydligt mycket mer än de flesta pigga och krya ungdomarna i min ålder.

Ibland tycker jag synd om mig själv, ibland blir jag arg på mig själv för att jag klagar.

Jag tänker fortsätta kämpa och vara stolt över mig själv för dit jag lyckats komma idag. Jag lider verkligen med dig och de som har det värre än jag och jag hoppas att ni förr eller senare kommer att få det lite ljusare.

Jag förstår verkligen din frustration, jag känner samma sak när friska människor klagar på lite ryggont ("ni borde inte klaga, ni anar inte hur lyckligt lottade ni är" känner jag då). Det är samma sak, alla utgår vi från vad vi själva känner och vad vi upplevt. I början när ryggbesvären började tyckte jag att jag hade det jättejobbigt medan jag idag när jag vet bättre skulle göra vad som helst för att gå tillbaka dit.

Även du klagar fast att det finns massor av människor som har det värre, jag tycker du har all rätt till det. Precis som att jag försöker ha förståelse för de som har lite vanligt ryggont, dom vet inget annat, för dom är det där riktigt jobbigt. Man måste få klaga utan att man har det värst på jorden.

Slutligen vill jag tillägga att den här bloggen startades dels för att jag själv skulle kunna följa min egen utveckling från operationen och framåt, och uppmuntras av framstegen samt att låta andra med samma/liknande besvär läsa om hur jag har. Jag vill inte ha några sympatier och jag skriver absolut inte för att provocera någon. Förutom möjligtvis dom som kommit på idén med Fru-går-man ;) 

Tack för inlägget, det gav mig nya perspektiv!

Hoppas du kryar på dig :)

Vid lunchtid kom jag äntligen in i bilen och styrde hjulen mot Sollentuna där jag skulle hämta nycklarna till lägenheten.

Pärlans mamma bjöd på fika och jag blev kvar ett tag. Chrille ringde till slut och undrade om jag krockat på vägen och då var det dags att åka mot Kallhäll. Väl där så fick jag hjälp att bära upp grejerna och sen åkte vi till IKEA för lite inköp.

Efter vi hade betalat så var man tydligen tvungen att köpa mjukglass på IKEA, visst visst. När vi kommer fram till kassan har dock någon liten unge tryckt sönder glassmaskinen, vilken miss! Vi får ta en simpel glass på Donken istället.

Efter det så tog vi min Ferrari tillbaka och sen fixade jag i lägenheten tills det var dags att styra hjulen tillbaka hemåt igen. Eller vart är egentligen hemåt? Förmodligen kommer båda kallas hem.

Trots att min splitternya röda Ferrari körde på bra så tog det hela 50 minuter hem. Nästa gång får jag köpa en Lamborghini istället, den här ferrarin är usel.

Nu hade jag tänkt kolla på film men kom på att jag dumpade över alla filmerna till lägenheten. Är inte det så typiskt människan?

Häromdagen fick jag lust att kolla på film och var endast sugen på just The Holiday som jag vet att jag äger. Då inser jag att det är den enda filmen som inte finns i hyllan, tydligen har jag lånat ut den till Emelie.

Så idag kände jag för att kolla på film, vilket jag aldrig någonsin gör i princip, enbart för att jag inte har några filmer såklart.

Varför blir alltid intressant först då man inte har tillgång till det?

Ta hand om er och trevlig helg!

FOTNOT: Ferrari heter egentligen något annat.

Fru Gårman 

För första gången sedan i november så ska jag imorgon åka tillbaka till Kallhäll och kopparn. Pärlan är visserligen inte där än men han kommer inom 3 dygn! Tänk att väntan äntligen är över. Trots att han inte är där så innebär besöket i Kallhäll ändå att livet snart kommer att kunna återgå till det vanliga, eller ja det som brukade vara det vanliga. Det känns skönt.

Ikväll har jag packat rejält. Bredvid mig står 3 stora bagar och en stor plastlåda fulla med grejer och därnere står 3 st papp-påsar.

Bäst att passa på när jag ska ta bilen med allting.

Oroa dig inte, pärlan, jag vet att allt får plats, jag har en plan!

Ryggen värker bara av att ha provburit så vi får se hur det går imorgon, troligtvis får jag springa massor med vändor istället, för om det är något som verkligen gör ont i ryggen, och omedelbart, så är det att bära tungt.

Jaha och vad hände igår på valborg då?

Jo! På kvällen plockade Johanna upp mig och så åkte vi ut i skogen på grillfest hos Sara. Årets första flintastek var väldigt god! Fler lär det bli!

Redan efter ett par timmar tog vi bilen hemåt. Jag hade gärna stannat ett tag till men att ta sig hem därifrån utan bil är i princip omöjligt.

Idag tog jag på mig mp3-spelaren, drog på hög härlig musik och promenerade ner till Dellan, för en lunchfika med Mickis och Johanna, i vårsolen. Åh vad jag älskar vår och sommar! Fågelkvitter, solsken och ljusa kvällar!

Imorgon vet ni redan vad jag ska göra.

Jag kom att tänka på en töntigt grej. Fru går man. Vägverket ska framställa en övergångsställeskylt med en tjej på. Jämställdhet ja. Missar inte feministerna något nu? Eller ett par saker som så ofta? Jag menar, det verkar som att fru går man ska ha kjol och långt hår? Vad är det som säger att en tjej ska framställas så? Förutom namnet "Herr går man" så tycker då inte jag att den gamla skylten är speciellt könsbetonad. Jag känner mig inte kränkt. Jag har vettigare saker att lägga min energi på.

Satsa på ungdomarna i skolan och äldrevården istället för att gå och må psykiskt dåligt över en jävla (ursäkta!) skylt!

Dessutom har ju skylten sin poäng "Herr går man" är ju ett hur fyndigt namn som helst. Plätt lätt för barnen att lära sig.. Här-går-man.

Jahaaja små barn, här ser ni alltså Fru Går man, HÄR går man.

Idioti, faktiskt. Vägverket kan satsa på annat. Samhället likaså.

Att folk orka ödsla sin energi på sånt förstår jag inte riktigt. Jämställdhet självklart, det är väl egentligen alla mer eller mindre för men även där finns det i så fall viktigare saker att lägga sin tid på.

Vissa människor har uppenbarligen ett stort behov av att hävda sig, på vilket sätt spelar ingen roll. Men för all del, om en kvinnlig skylt höjer hela deras livskvalité så kör på. Jag tvivlar starkt på att så är fallet.

Oj så bitsk hon blev :) Hon hugger som en sån där sicksack-orm.

Mer livsfarlig än en hungrig vithaj.. eller inte. Jag är ganska fredlig.

Jag hoppas ni hade en trevlig valborg och att ni höll er ifrån vilda demonstrationer idag!

Njut av långhelgen och gör precis det som ni känner får er att må allra bäst.