Egentligen kan man bli hur djup som helst och tänka sönder sig själv.

Varför befinner jag mig just där jag är just nu? Visserligen är jag hemma så alltför ologiskt är det då inte.

Såna där tankar får mig dock bara att bli knäpp då det är en oändlig fråga utan ett korrekt svar att finna på google. Jag brukar skaka av mig dem då de ploppar upp men på något sätt är det ändå väldigt fascinerande.

Nog om det.

Det har varit en bra arbetsdag idag. Vi har haft roligt! Skönt att kunna skratta på jobbet. Bjöds på lussefika och glögg gjorde vi också. Nåja, alkoholfri sådan, vi krökar inte till på arbetstid här inte!

Planen var att åka hem till pärlan, julpynta lägenheten och ha en mysig hemmakväll bara han och jag, Idol och pizza. Perfekt.

Tio minuter innan jag ska dra mig hem från jobbet ringer dock pärlan och ska dra ut på äventyr med klasskompisarna hela/halva natten och kvar blir lilla jag. Istället blev det jag, ensam med Idol, i en röd hörnsoffa.

Jag kan inte påstå att det är överdrivet skojigt att tillbringa en fredagskväll helt ensam. Ensamt och tyst. Jag kom på mig själv med att sitta och kommentera artisterna högt. När jag kom underfund med det så lugnade jag ner mig. För det är ju bara psykiskt sjuka människor som knattar runt på Stockholms gator som pratar högt för sig själva. Right??

Vad jag kommenterade angående dagens avsnitt var givetvis Johans fans.. Come on! Löjlig hysteri och så hon skämde ut sig. Jag hoppas hon spelar in och kikar på om 5 år =)

Imorgon blir det utekväll med Emelie, det ska bli riktigt skoj!

Nää nu ska jag redan ta och hoppa i säng. Jag har inget annat för mig och har jag tur försvinner huvudvärken. Och så längta tills pärlan dyker upp.

Ha det bra allihopa! Godnatt på er!

/Hon-som-är-från-Stockholm-och-går-på-Stockholms-gator-samt-pratar-högt-för-sig-själv-ibland-men-dock-aldrig-gör-det-då-hon-går-ute-på-gatorna-och-därför-inte-är-galen.

Stockholm är för en gång skull en vit fin stad. Det har snöat en väldig massa decimetrar de senaste dygnen.

Jag struntar i att bussen inte dyker upp, att man får pulsa fram i snön i motvind eller att det är kallt om fingrarna. Det är underbart, så här ska vintern vara. När jag kom hem tog jag mig ut med kameran och försökte få till lite härliga bilder men lämpligt nog så dog batteriet. Men vad gör det?!

Det är så här man minns livet från när man var liten. Vintrarna var snöiga och fina och somrarna var varma och soliga. Var det verkligen så eller är det så bra så att vi valt att minnas det positiva?

Idag är jag optimist. Den optimist jag brukade vara och som jag egentligen är. Det bästa jag vet är den korta sträckan från bussen och hem. Det är nedförsbacke och nästan alltid lugnt och vackert. Det gäller att fånga det lilla!

Jag hörde efter på jobbet idag om möjligheterna för ett extrajobb då skolan drar igång. Det lät hemskt positivt men i dessa tider så vet man ju aldrig! I'll keep my fingers crossed.

Snart är det dags för jul. Jag har redan införskaffat en del julklappar.

Det känns riktigt bra att för en gångs skull vara ute innan julrushen för att fynda. Jag har iofs en del kvar.

Just det, imorgon får vi lön! Det är också roligt.

Jag saknar dig, pärlan! Tur att jag får träffa dig imorgon och inte om ett halvår! Lyx :)

Njut av snön och gör en snögubbe extra åt mig!

Jag och Pärlan på ettårsdagen i Singapore